Grattis till Forskarvärlden!

9 Dec, 2015

Kännetecknande för ett projekt är att det finns:

  • Ett startdatum
  • Ett tydligt mål
  • En budget
  • Ett avslut
  • En tårta till emftermiddagskaffet

Forskning inom ett visst område kan betraktas som ett projekt vars mål är att finna lösningar på ett komplext problem. Cancerforskningen kommer tex. behöva massor av pengar och ytterligare många år innan gåtan är löst, vilket är djupt beklagligt.

Men stort grattis till alla Er som forskat på frågeställningen ”Vad skall vi göra med de befintliga bostadshusen för att förbättra inneklimatet och reducera energiåtgången?” – Ni har nu hittat alla svar och därmed är projektet slut. Möjligen skulle någon kunna ägna några timmar åt att sammanställa resultaten i en lättbegriplig text, eller ännu hellre som ett antal korta instruktionsfilmer publicerade på ”Tuben”. Därefter kan tårtan dukas fram.

Kanske något statligt verk som jobbar med bostäder eller någon myndighet som sysslar med energifrågor kunde ta den stafettpinnen? Men det är viktigt att det blir enkla och tydliga direktiv – dvs raka motsatsen till de luddiga formuleringar och gummibandsparagrafer som vi redan sett mer än tillräckligt av, och som ger utrymme för oseriösa väskdängare att kränga en massa helt onödigt krims-krams till lättlurade fastighetsägare med hänvisning till lagstiftningen.

Det är nu hög tid för oss andra att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och på bred front i landets alla bostadshus genomföra det alla ni forskare kommit fram till.

Regnkappa på fasaden och paraply över skorstenen – hur svårt kan det vara?

Alla är överens om att vi går mot ett klimat med mildare vintrar och mer blåst och regn. De flesta hus har en klimatskärm av tegel eller puts som är hygroskopisk, dvs den suger åt sig vatten med hjälp av kapillärverkan. Vattnet som senare torkar genom avdunstning letar sig i form av vattenånga fram till ställen där den orsakar problem.

Vattnet som sugits upp av tegel och pust på söderfasaden vandrar tex. inåt i väggen när solen skiner. Avdunstningen gör att ytterväggen blir svinkall vilket skapar obehag hos den som bor på insidan. Från yttertak till källare står blöta murstockar inklädda i trä och byggskivor som skapar perfekt grogrund för mögel och hussvamp. Avdunstningen som sker inne i de murade kanalerna kyler byggnaden, vilket påverkar komforten och kostar oss energi.

Att murstocken kyls motverkar självdragets funktion då den nerkylda luften inte vill stiga och kalla ytor som gränsar till rummet skapar otrivsamt inneklimat. En enkel plåthuv på skorstenen och djupverkande impregnering av fasaden med produkter baserade på Silaner ger GoreTex-liknande egenskaper, vilket enkelt och billigt löser problemet både nu och en väldigt lång tid framöver.

Ovanstående är exempel på vad forskningen kommit fram till och forskningsresultaten finns sedan länge publicerade – Fastighetsägare: Exakt vad väntar ni på?

Tänk om det regnar ner i 500.000 ventilationspipor…

-1,2 miljoner småhus och hälften av alla äldre lägenheter har självdragsventilation. Många saknar regnskydd.
-Skorstensöppningarna till 500.000 ventilationspipor kan antas ha en sammanlagd yta av 30.000 m2
-På varje m2 regnar det i snitt 700liter/år
-21.000.000 liter vatten rinner därmed ner i landets skorstenar
-Det åtgår 0,63 kWh för att avdunsta varje liter vatten

21.000.000 x 0,63 = 13.230.000 kWh

Drygt Trettonmilljoner kilowattimmar och en massa obehag som enkelt och billigt kan elimineras – Fastighetsägare: Exakt vad väntar ni på?

Willy